Solen går ner bakom Bratteråsberget

Foto : A-K Sten

Lundbystrand i skymningen

Letade efter en stor fullmåne, men den uteblev. Istället blev det några bilder på den gamla kranen som verkar dra sin sista suck. Numera är den dessutom ett hem för duvor. Ute på den förhoppningsvis allra sista isen för i år satt en herre och pimplade Det här området finns det stora planer för och kommer om några år vara helt förändrat till oigenkänlighet. Så passa på att ta en titt nu innan.
 
 Foto : A-K Sten

Nyöppning av Port Arthur

I torsdags var vi på smygöppning av ett nyrenoverat och mycket trevligt Port Arthur i Sannegårdshamnen. Det är Åke Bäckström och Kerstin Brandeby (Valand, Lilla London och Berzelius Bar och Matsal) som tar över driften och utökar med festvåning i Hamnarbetarförbundets gamla hus brevid. Planen är också att komma igång med ett eget litet ölbryggeri.
 
Om den gamla ökända hamnkrogen Port Arthur från  1920-talet finns mycket spännande att berätta och vi hade turen att få en pratstund med Catharina Olesen som är ägarinna sedan 1989. T.ex. vad den röda lyktan uppe i fönstret hade för betydelse en gång i tiden.. Vi hade en riktigt trevlig kväll och säger på återseende till Göteborgs äldsta hamnkrog.
 
Foto : A-K Sten

Dylan på besök

Celebert besök i hamnen i dag. Först fina svanparet och sedan kom Solveig och Dylan med båten. Jag skulle tro att det är två hundar som sover väldigt gott i natt efter all denna lek.
 
Foto : A-K Sten

Söndag kväll och måndag eftermiddag i hamnen.

Switzer Gaia på väg ut.
Anns Tony
Njutarhunden
Åskväder över Göteborg. Där nere på andra sidan ligger isbrytaren Oden.
Söder och väst.
Foto : AK Sten

Vår på kajen

Foto : A-K Sten

Kinabesök

Inte varje dag Kinas premiärminister springer runt nere på kajen.

Foto : Christer, redigering A-K

Den sista söndagen i februari


Foto : A-K Sten

I Emils efterdyning

I natt var Älvsborgsbron stängd igen. Jag gissade på tredje gången denna vinter, men Christer säger att det är fjärde gången samt att dessförinnan har den bara varit stängd tre gånger de senaste sex åren, vad händer med vårt väder? Trappan till nedre bryggan på kajen var helt under vatten och om man hade velat gå där i dag så hade man nog fått räkna med en underredsbehandling. Nancy tyckte bara det var kallt och blött medans andra svävade fram tillsynes oberördra.


I hamnen kl 17

Sämsta möjliga väder för GP:s årliga kl 17-fyrverkerie i år. Dimma och ingen vind som blåste bort röken.  Theo och jag åkte ändå ner till TV-huset för att stå så nära uppskjutningsplatsen som möjligt, men tyvärr såg vi inte mycket av fyrverkeriet ändå, utan mest rök i olika färger.

Foto : A-K Sten

I hamnen

Kvällen före nyår åkte Ann, Jonas och jag ner till Götaälvbrons fäste och halkade omkring på ispölarna och försökte undvika att ramla ner i hål i kajen. Jag exprimenterade nog lite för mycket, men kom iallfall hem med dessa två bilder. Det rosa hjulet brevid operan ska börja monteras ner i morgon och flyttas till Liseberg.

Foto : A-K Sten

Aftonstjärnan

Jag vet inte om jag berättat för er om en av de finaste pärlorna vi har här på Älvstranden? Aftonstjärnan är Göteborgs äldsta biograf och ligger på Lindholmen och här visas även teater. Varannan måndag, höst och vår ser vi film för 60:- föreställningen och fikar på det mysiga cafét dessförinnan, allt kostar 10:-. Inga Popcorn och ingen reklamfilm, visst låter det nästan för bra för att vara sant? Nu är det endast två filmer kvar på höstsäsongens program, men vill ni se höstens reportoar så kika in hos Ann som lagt upp länkar till trailers för varje film. Eller besök Aftonstjärnans egen sida.


Foto : Anna-Karin Sten

Hösten som inte ville ta slut

Nä det är inget negativt för min del i alla fall. Längtar inte alls efter snö och kyla och det kändes väldigt skönt att vi idag kunde sitta på kajen utanför Lungbergs och dricka kaffe i solen med uppknäppt jacka och allt. Men man undrar ju ändå lite över vad det är som händer denna höst? Naturhistoriska Riksmuseet informerar kort om hur naturen påverkas av den varma hösten.

För övrigt sitter jag och går igenom och rensar bland årets bilder, ett sisyfosuppdrag utan dess like känns det som och verkligen inte gjort i en handvändning, befinner mig just nu i juni (puh!). Så idag blir det två arkivbilder från i maj som aldrig visats förut, oh yes jag har gott om sådana bilder :-) Och allt går också lite extra långsamt just nu pga att jag sitter med ny dator, ny skärm, nytt operativsystem, och ny webläsare. På ren automatik letar fingrarna efter knappar och funktioner som inte längre finns där jag är van, men det ger sig nog snart. Även hundar över 40 kan lära sig sitta  ;-)


Foto : Anna-Karin Sten

Färjenäs

Jag skriver Färjenäs för det är så det heter i dagligt tal numera, men egentligen är namnet på hela stadsdelen Färjestaden. Man kan spåra rötterna till namnet ända tillbaks till 1600-talet då en Canthor Hällender fått besittningsrätten till Färriestaden och en halv Kronogård till sitt boskap i Lundby på vilkoret att han höll färjan igång. 

Jag som alltid levt med Älvsborgsbron har lite svårt att tänka mig livet utan en bro just här, men man behöver ju inte gå längre än till Christer för att hitta någon som faktiskt varit med om det, även om han inte minns det. I och med att Älvsborgsbron invigdes 8 november 1966 av dåvarande komunikationsminister Olof Palme så blev färjan överflödig och den sista färjan John E Olson la ut kl 9 den 1 april 1967. 

De första färjorna var roddfärjor, vilka senare ersattes av dragfärjor. Först 1874 levererade Eriksbergs Mekaniska Verkstad den så kallade Färjenäsfärjan, en ångslup med en 12 hästars motor, på 25 bruttoton med smeknamnet "Bonnafröjda"

Färjelägret som trots allt finns kvar än idag om än i något haltande skick är inte beläget vid det ursprungliga läget. De första färjorna utgick från en udde på Tjuvskårsberget (numera Kvarnberget) som sköt ut i älven (udden finns inte kvar, den är numera bortsprängd). Om du befinner dig mellan Kvarnberget och älven kan du mot den östra sidan se hur en stor del av berget sprängts bort i förmån för Eriksbergvarvet. Om varvet fortsatt att expandera istället för att läggas ned då hade förmodligen Kvarnberget varit ett minne blott. Visst var det bedrövligt med den stora varvsnedläggningen, men samtidigt är jag glad att Kvarnberget är delvis kvar och att vi som bor här i dag har tillgång till den fina Färjenäsparken.

För några kvällar sedan hojade Ann och jag bort till det gamla färjelägret för att fota lite medans solen färgade fastlandssidans hus och delar av Älvsborgsbron alldeles röda.












Foto : Anna-Karin Sten

På kajen

Någon passar på att få sig en solglimt vilandes vid Per Kirkebys Vindarnas tempel. Lugnet före stormen, för just då dyker jag upp med lite gammalt morotsbröd.

 

och så blev det plötsligt väldigt trångt i luftrummet.





Foto : Anna-Karin Sten


Välkommen 2011!

Christer, Nancy och jag önskar alla ett riktigt Gott Nytt År!

Foto : A-K Sten

I mörkret är alla katter grå..

..och ett raffinaderi kan till och med bli riktigt snyggt.


Det är som sagt trevligt att besöka den andra sidan ibland också.




Göteborgs egen Röda sten ligger där som ett stort mörktrött bultande hjärta. Vet man inte att den finns där ser man den knappt i mörkret.

Foto : Anna-Karin Sten

Färjenäsparken

I söndags var det invigning i Färjenäsparken. Lekplatsen har ju varit med ett tag nu, men de nya träningsredskapen och fotbollsplanen är alldeles nya.


Stadsdelsnämndens ordförande och vice ordförande tog tillsammans med barnen det första spadtaget för den kommande skolan.


Vi var många som gick den historiska vandringen i Färjenäs med Einar Hansson.




Att Christer äntligen kommit hem efter en vecka i Salt Lake City och en vecka i Shanghai är både Nancy och jag jätteglada över.


Dagen till ära skjutsade Färjan 4 människor över älven till firandet i parken. Färjan 4 är den enda kvarvarande ångfärjan från lokaltrafiken över älven i Göteborg. "Fyran" som byggdes 1920 trafikerade i över 30 år linjen Residensbron - Götaverken och var kvar som reservfärja till 1970. 


 
Foto : Anna-Karin Sten

Från andra sidan

I fredags kväll tog Ann och jag en fototur upp till Masthuggskyrkan. Medans vi fotade och värmde oss med kaffe i kylan såg vi den ena turistbussen efter den andra passera. En populär utkikspunkt i skymmningen verkar det som.

Ann bor i huset precis till vänster om Sjömanshustrun, hon har strålande utsikt från sin balkong.   

Här ser man mitt hus sticka upp. Det är det vita huset strax bakom de sandgula husen närmast vattnet.


Ytterligare ett steg längre ut står kranen vars belysning snart kommer att tändas. I bakgrunden skymtar raffen.


En bit av Kvillestaden med Ramberget till höger i bakgrunden.


I bakgrunden över Majorna svävar den 933 m långa Älvsborgsbron från 1967.
 

Visst är hon fin Ivar Jonhssons Sjömanshustru? Där har hon stått uppe på sitt torn sedan 1934 och väntat på sin sjöman.


Klockan är nu 18.30 och det är nästan helt mörkt. Stenabåten på väg mot Fredrikshamn lämnar hamnen.


Nu hjälper inte ens kaffet längre, vi fryser ordentligt och hoppar frusna in i bilen och drar på värmen. Strax innan Klippan har vi tinat upp tillräckligt för att göra en avstickare in dit också.

Kranen från Klippan sett.


Stena Scandinavia som avgår mot Kiel 19.30.


Klippan med Älvsborgsbron i bakgrunden.

Foto : Anna-Karin Sten

And the winner is..

Det är inte dåligt att vår gamla kran här på Eriksberg lyckats vinna två internationella ljuspriser i år. I våras tilldelades ljusdesignern Kai Piipo på företaget Ljusarkitektur en "IALD Award of Exellence" i Las Vegas. och alldeles nyligen blev det en tredje plats i "City people light-awards 2010" Jag minns tyvärr inte hur mycket energi belysningen drar, men jag vet att det är extremt enegisnålt med tanke på hur mycket ljus det faktiskt handlar om.










Foto : Anna-Karin Sten

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0