Kanske det läskigaste stället vi fotat på hittills. Lantmännens gamla silo från 30-talet vid Marieholmskajen har åtminstonde varit ur bruk sedan 77 när Lantmännen sålde den. Fullt av stora hål att bryta benen i och livsfarliga dörr och räcklösa öppningar. Jag skulle nog inte rekommendera någon att ta sig dit pga. av säkerhetsriskerna. Medans Hector vaktade dörren klättrade Tony, Jonas och jag sprialtrappa efter sprialtrappa upp innan vi nådde taket och utsikten helt genomsvettiga i den 30 gradiga värmen. Vi tappade räkningen på våningarna innan vi kom upp till luften. Vi förvånades alla över hur en sådan här fin byggnad står tom decenium efter decenium. 

 

Nu finns bilderna från Annas, Bellas och min kväll på Ragnhildsholmen.

 

Det är sådana här dagar man längtar efter hela vintern. Blommande Jungfru Marie nycklar i en fond av doftande kaprifol. Knappt en vindpust och vackra moln. Nästan helt ensam förutom en kajakpaddlare, några fiskare på andra sidan klippan och en båt långt borta. Fast jag får sluta upp med ovanan att trilla på klipporna. Aj, aj! Sten mot sten är en dålig idé ;-) 

 

 

Påbyggt, tillbyggt, övergivet, ödsligt, kallt och stort. Snart är det jämnat med marken.

 

Vilken dag! Det är nästan så det inte går att sammanfatta i ett enda inlägg. Jonas, Bella, Tony, Hector och jag gav oss ut på långtur i lördags. Första stoppet blev den gamla Sändarstationen i Lerkil. Jag vet inte om de brunnit eller något, men här finns idag bara ett skal kvar sedan nedläggningen för 20 år sedan. Peab äger mark och hus idag och planerar här bostadshus någon gång i framtiden. Spindlar stora som katter, hål i golven och rätt dammigt och mörkt var det. Vi friskade upp oss med bullar, kaffe och dricka i Lerkils hamn efteråt.

 

Ett av Bohusläns största mysterier är Trälen. Volvos gamla semesterö som av olika anledningar tillätts förfalla efter att Volvo sålde det på 90-talet. Nu ska här iallafall bli ett 70-tal lyxiga hus och det sista tappra resterna av den gamla stugbyn ska rivas i sommar. Jonas, Robban, Bella, Myra och jag besökte ön under långfredagen och häpnade över hur allt detta bara blivit lämnat åt sitt öde.

 

Fredag eftermiddag och tills solen dalade tillbringade vi på en solig men kall holme i Norde älv . Ända ner till älven bar det denna gången och fullt med violer blommade. Jonas som helt gått över till ananlogt fotade bl.a med sin storformatskamera, coolt! Duktigast av alla var Hector 12 år som var rätt trött mot slutet när vi travade hemåt med månen blänkande i dikesgrenens vatten.

 

Imorgon kommer solen gå ner minst en timme senare. Äntligen!

 

Två glada tjejer under barnens dag på Karnevalen i Las Palmas.

 

Tony Ray Jones och Martin Parrs bilder visades på en utställning fram till den 16 mars på Science Museum i London. Fantastiska gatufoton tycker jag. Tänk om den kommer till Fotografiska!

 

May Celebration

Våren är redan här och Myra kommer imorgon!

En något kort fotorunda igår till Björlanda för att fota lite snöig kust. Halt som sjutton. Lyckades vurpa på ett berg. 

Några bilder på kusten och fina Hector, en av de snällaste och tålmodigaste hundar jag känner och dessutom fryser han inte i det här vädret, så han är perfekt sällskap på sådana här turer. Myra skakar däremot som ett asplöv om hon inte får röra på sig hela tiden nu på vintern, så hon fick stanna hemma den här gången.

 

Det är märkligt hur vyer som inte är speciellt intressanta får ett annat liv när mörkret lägger sig. 

 

   

Rosaaprikos snöhimmel, dov känsla, bitande kallt och inte en männsika.

 

Stockholm någon?  Elliot Erwitt på Fotografiska fram till 2/3.

 

Näst intill mörkt från morgon till kväll och så hela natten då. Ja vad gör man? Man fotar i mörkret. Jonas, Tony och jag åkte en sväng ner till Götälvbron och Lundby Strand. 

 

Fyra av de sista bilderna från året 2013 och Myra på sin favvoplats i fönstret som första bild 2014.

 

Alla han inte fram dit dom tänkt sig innan klockan slog 17 och GP sköt av sitt årliga fyrverkeri. I år hade dom satsat på lite lägre pjäser på grund av molnigheten. Jag stod tryggt på den lägre delen av Ramberget precis ovanför moskén och såg 700 pjäser brinna av under 11 minuter. Toppenplats att stå på tycker jag!