I förrgår åkte jag tillsammans med Ann och Tony på en liten dagstur upp på Västgötaslätten. Stackars Christer fick stanna hemma med sitt diskbråck, han kan helt enkelt inte sitta så länge i en bil just nu.

Vårt första mål var Conditori Nordpolen i Vara där vi fick en trevlig och god fikastund i deras trädgård innan vi fortsatte mot Grästorp för att besöka mitt gamla sommarställe.

Mina föräldrar köpte det lilla torpet med två tunnland mark när jag var i 12-13 års åldern och här både odlades och renoverades det. Några år senare var jag inte alls lika glad att behöva åka med utan ville hellre stanna med mina vänner i stan, vilket man nog får säga var ett ständigt trätoämne hemma hos oss. Trots detta har jag allt tillbringat en hel del tid där mitt ute bland fälten. Landskapet är platt som en pannkaka och gick vi upp på vinden kunde vi se ända till Vänern flera mil därifrån.

 I slutet av 80-talet fick Mamma och Pappa fullt upp med att bygga nytt hus i Göteborg och torpet såldes. Idag är det helt förfallet och en dyster och sorglig syn.

 

 

 




 
Jag fotade ingenting innifrån huset det var helt enkelt för bedrövligt.


Vår närmste granne till torpet var Arne. Han hade en halvvild hund som hette Buster och ett helt gäng med kossor. Från Arnes kor fick vi råmjölk som Mamma lagade kalvdans av. På somrarna bodde även Arnes gamla Pappa Oskar på gården och hans Mamma Märta kom titt som tätt körande från Nossebro i sin gula folka. Idag lever vare sig Oskar eller Märta och Arne har fått flytta till ett servicehem och gården förfaller.
 

  

Äppleträden bär frukt åt ingen.






Vi såg så många övergivna hus runt om i trakten och man kan inte låta bli att undra; hur kommer här se ut om några generationer?


Foto : Anna-Karin Sten