14:e februari

Idag skulle min Pappa fyllt 70 år. Tyvärr fick vi inte behålla honom hos oss, han gick bort den 18 februari förra året. Trots sorgen och längtan efter Pappa så har vi alla i familjen försökt göra den här dagen så bra som vi kunnat och jag tror Pappa skulle varit nöjd om han fått vara med. Vi avslutade kvällen med att skicka i väg flera rispapperlanternor från en av pirerna nere i hamnen, jättefint.  

Jag är säker på att Pappa skulle tyckt det varit roligt med min blogg  om han hade fått leva och han som var så duktigt på photoshop hade kunnat lära mig massor.


Natten håller på att bli dag och från balkongen ser jag Karl Johanskyrkan i Majorna på andra sidan hamnen och Ostindiefararen nere vid piren. Fotat vid 07-tiden i morse.



Tyvärr har inte denna dag fått lov att passera utan att jag kunnat låta bli att tänka på det hemska som hände när jag var på väg från Pappas sjukbädd på hans 69:årsdag för exakt ett år sedan.
 

Men, min vän, vad jobbiga dagar du har nu framför dig! Vilken pärs, först din egen dramatiska upplevelse (ryser) och sedan din Pappas bortgång. Man säger ju att tiden läker alla sår... men sådant tar tid innan man kommit igenom.

Det är nu 6 år sedan min Pappa gick bort efter nästan 10 års sjukdom i Alzheimers och jag tänker lite extra just på hans födelsedag.

Många kramar!!!

Oj, vad sorgligt! Kan inte ens föreställa mig så tungt det blir den dagen föräldrarna går bort. Förstår att det är oerhört tungt. Fint sätt att hedra hans minne med lamporna.

Kram på dig!

Jag minns den dagen för ett år sen, jag hade precis hittat din blogg och tyckte så synd om dig.



Många kramar!



PS. bilden var jättevacker, älskar det där lilla pirhuset.

Jag förstår att dessa händelser verkligen satt spår hos dig och du är jättestark som gått vidare! Något vi aldrig kan veta är ju om din pappa just nu sitter uppe på ett moln och surfar trådlöst och använder coola actions i Ps ;-)



Kram

Usch vad tungt och sorgligt, och vilken hemsk händelse även för dig! Skickar kramar till dig!

Jag blir helt tagen när jag läser detta inlägg! Starkt av dig att dela med dig av allt här på bloggen. Jag vill inte ens tänka på den dagen kommer, när föräldrarna inte finns mer. Jag sitter här och gråter nu om jag ska vara ärlig. Du är stark! Jag läste även vad som hände i artikeln för ett år sedan. Hemskt. Du måste ha varit väldigt chockad. Världen är inte rättvis tyvärr. Men det är väl som de säger att himlen ville ha tillbaka en ängel (din pappa) :) Kram på dig!!!

Nä men vad hemskt. Visste jag inte. Tråkigt med din far. Kram.

Om du vill skicka e-post till mig går det bra via: [email protected]

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: