C var med på tåget och nu väntade vi bara på att ADA skulle höra av sig. Efter ett par dagar hörde vi av Lilian som berättade att Candys vaccinationer var i ordning och att hon var kastrerad, vilket alla hundar som ADA förmedlar är. Om vi fortfarande var intresserade så skulle vi bestämma tid med en representant från organisationen som skulle göra ett hembesök hos oss, det var vi. Hembesöket avlöpte väl och vi fick tid och datum när vi skulle möta upp på Arlanda. 

på dagen D åkte vi på eftermiddagen mot Stockholm. Planet från Malaga skulle landa runt 01.00 på natten. Vi var tidigt på plats så det blev en lång väntan. Framåt 02.00 så kommer då Trissan ut ur tullen med fyra hundar. Två lite större hundar fortfarande i sina burar med en liten chiuwawa uppe på toppen och i koppel efter sig en liten rufsig sak med vilt viftande svans (det var vår hund). 

Candy som vi hela tiden trott att hon hette visade sig i själva verket heta Nancy! Detta namn hade hon haft hela sitt liv så varför hon blivit Candy på ADAS hemsida vet jag inte. Av alla tusentals namn så heter min Nancy redan Nancy , är det inte konstigt så säg?

C mutade henne med köttbullar för att få med sig henne ut på en liten kisserunda och hon följde så gärna med. ( Hon är ju den värsta mattok man kan tänka sig, vilket vi inte visste då.) 

Trissan hade med sig ett brev från Vivien, Nancys engelska fostermatte som berättade hur mycket hon tyckte om henne och hur mycket hon skulle sakna henne. Det kändes bra att höra hur omtyckt hon varit i sitt fosterhem.

Nu började den långa resan hem till Göteborg igen. Nancy låg utslagen på rygg i mitt knä med alla benen i vädret hela vägen hem. Så jag gissar att hon var tröttast.

En bild på en rufsig tjej tillsammans med fostermatte.