Svalbard
Så kom jag då till Svalbard. Märkligt, fascinerande och rätt fantastiskt. Jag som avskyr kyla drog på mig mina tjockaste kängor, vantar och mössa i den 9-gradiga temperaturen. Konstigt nog frös jag inte en enda dag, men 9 grader i Göteborg är allt annat än 9 grader på Svalbard.
Hit men inte längre. Du lämnar inte byn utan gevär och du låser inte din bil eller ditt hus ifall snabb tillflykt behövs. Isbjörnen har genom åren blivit hårt jagad på Svalbard och en bit in på 70-talet jagade man med helikopter. I dag är dom helt fridlysta. Någon gång om året knallar det in en björn i Longyearbyen och både olyckor och dödsfall har inträffat. Under sommartid är isbjörnarnas förmåga till jakt begränsad då det inte finns is och det är svårare för dem att jaga säl. Så förhoppningen att få se en isbjörn var inte stor.
Longyearbyen är så att säga huvudstaden för de knappt 3000 invånarna på Svalbard (snöskotrarna är enligt källor fler) På Svalbard bord du om du är frisk och arbetsför eller en av ett par hundra studenter på deras Universitet. Här studerar man bl.a geologi, meterologi, biologi m.m. Det finns inget socialfärsäkringsystem på Svalbard och det är en försvinnande del av invånarna som är pensionärer. Du jobbar i huvudsak med turism eller gruvnäring. Det är poppis att jobba här då inkomstskatten är knappa 16%. Det finns dock en skola med runt 70 barn och ett litet sjukhus med 2 läkare.
Ser du den med lite fantasi champagneskålformade glaciären på berget? Om dennes fot tävlar man varje år. När stetten (foten på glaset) gått och rätt dag är inprickad blir det sommar och rätt vinnare blir en flaska bubbel rikare.
Under resan besökte vi Green Dog och deras cirka 150 hundar och fick möjlighet att både åka och köra hundspann. Fantastiska hundar! Här gällde det att inte övrge sin kärra med broms utan tillsyn för då skulle man se sitt hundekipage försvinna i fjärran. Dessa hundar älskar att dra!
Vi gjorde två båtutflykter under våra dagar och besökte bl.a den mäktiga glaciären Esmark där dom som ville fick ett glas whiskey med glaciäris i. Glaciärens skiftande färg beror på hur rugglig/blank isen är och hur mycket ljus som filtreras.
Barentsburg är en märklig gruvstad med nästan uteslutande rysk och ukrainsk population med rysk historia sedan 30-talet. Här kunde man beskåda Lenin som staty och dricka den skiktade drinken 78grader (Barentsburg befinner sig på 78:e breddgraden). Vår Guide Sergej var stolt och andades framtidstro.Gruvarbetarna forslas en timme in i berget och samma restid hem. Därimellan arbetar dom 6 timmar. Katter eller illrar är inte tillåtna på Svalbard pga fågellivet. Men vi stötte på den är gosingen ändå.
På vägen hem passerade vi den sedan 60-talet övergivna Ryska gruvstaden Grumant samt fågelklipporna.
Här hoppade mängder av fågelungar ut från klipporna för några veckor sedan.
När vi nästan var framme i Longyearbyen igen dök det upp massor av vitval i bukten. Tyvärr lyckades jag inte fånga dem på något foto som kan återge känslan. Ni får nöja er med en enda liten vit rygg.
Med tanke på att folk kan tillbringa rätt lång tid på Svalbard utan att se björn så var vi ändå glada över att vi såg den lilla pricken till björn. Hur guiden upptäckte den var ett mysterium för mig. Valrossarna såg vi bättre :-)
På dessa breddgrader studerar man Aurora Borealis. Men för att se det krävs en annan tid på året. Klockan är hur som helst lite efter 24 på natten och solen lyser även om det är lite mulet.
Kanske borde jag ägnat lite av det här inlägget till den fantastiska maten jag åt på Radison Blu Polar Hotel Spitsbergen men jag får nöja mig med att skriva att den var utmärkt förutom fredagens skaldjursbuffé. Där slår vi er nog rätt ordentligt på fingrarna här nere på Svenska Västkusen ;-) Nästa gång testar vi att komma under mörkertiden som alla så starkt rekommenderar och testar alla andra spännande resauranger i byn, kollar in norrskenet och åker hundspann i snön.
Foto : A-K Sten
