Jonas Ingerstedt
Jonas Ingerstedt är inte bara en duktig fotograf. Han har ett fantastiskt hem också.
Foto : Jonas Ingerstedt
CH33
En rolig nyhet som jag läst om både här och där är att Carl Hansen & Son har börjat nytillverka Wegners CH33 från 1957. Stolen fanns i produktion fram till 1967, men nu är det dags igen och valmöjligheterna är är vitt, ljusblå, grå, orange, svart, flera olika träslag, med eller utan stoppad sits i tyg eller läder. Priser från 4400:- /stol.
Foto : Carl Hansen & Son
The Longer The Waiting, The Sweeter The Kiss
1 + 1 = 1
Två små slitna lägenheter i Norrköping förvandlades till en stor på 106 kvm i två våningar. Läs hela reportaget här.
Foto : Sofi Sykfont via Expressen
Bloggar du andras bilder?
Jag får erkänna att jag var direkt okunnig gällande regler för detta när jag började blogga en gång i tiden och jag väljer att tro att de flesta som gör samma misstag är det också. Om du är osäker följ schemat på postern från Mammoth and Company.
Foto : Mammoth and Company
Kenya - Malindi
Vår sista vecka i Kenya tillbringade vi i Malindi, en liten stad 12 mil norr om Mombasa. Här är de flesta hotellen italienska, nästan all personal på hotellen talar italienska och till och med de flesta strandförsäljare talar italienska. Enligt vår vän Baja på stranden bor här dessutom 4000 bofasta italienare. Jag gissar att detta är ett otroligt bekvämt resemål för just de italienare som inte talar engelska (de flesta på vårt hotell)
Vi låg dock inte bara i solstolen under veckan som gick utan åkte på en del trevliga utflykter som Anderson på vårt hotell ordnade med. En kväll åkte vi till Hells Kitchen för att se solnedgången.
Vår guide Anderson från hotellet. Han talade både Swahili, engelska, italienska, tyska och franska.
Vet inte om jag tycker Hells Kitchen är en helt säker lekplats.
Bebiselefant?
Vi gav barnen pennor och skrivböcker, men när jag ser bilden med fotbollsspelarna önskar jag att jag haft en riktig boll med mig också.
Nyfikna apor fanns där också
Sunset by Hells Kitchen
Mr T, ja han hette Chai i efternamn guidade oss bland Gediruinerna, en gammal swahilistad som varit otroligt raffinerad under sina glansdagar. Dom hade till och med ett sinnrikt system för att kyla luften i husen.
Mr T lärde oss liksom Simon veckan innan en hel del om floran. Jag tycker ofta guider överlag har väldigt liten kunskap och intresse när det gäller detta område så detta var verkligen uppskattat. Här syns en bit av ett Baobab träd eller ett afrikansk apbrödträd. Otroligt mäktiga träd. Vi såg en mängd sådana här växa solitärt under vår resa och jag önskar att jag fått tillfälle att få ett på bild i sin helhet.
Bara Indiana Jones som fattades.
Vi besökte ett hantverkskollektiv i Malindi. Otroligt skickliga hantverkare. Dom hade dock ingen lön, utan först när någon köpte något av deras alster fick dom betalt.
Det var stor skillnad mellan ebb och flod och vi gjorde intressanta vandringar ute på revet för att titta på alla spännande djur man kunde hitta under lågvattnet. Baja, John och Jackson tog på sig rollen som guider. En dag tog vi en snorkeltur till Watamu och en liten sandö som bara existerade under ett par timmar.
Vi hade egen kock med oss som grillade lobster, white snapper och räkor som vi åt med med ris och kokossås.
Jag har aldrig tidigare sett en blåsfisk live, spännande!
Ön börjar försvinna, dags att återvända hem.
De här storkarna fiskar muränor vid lågvatten genom att dra dem ut ur sina hålor.
Vårt hotell var fint och maten var god men det mest minnesvärda var den fantastiska personalen.
Vi låg dock inte bara i solstolen under veckan som gick utan åkte på en del trevliga utflykter som Anderson på vårt hotell ordnade med. En kväll åkte vi till Hells Kitchen för att se solnedgången.
Hells Kitchen en minivariant av Grand Canyon.
Vår guide Anderson från hotellet. Han talade både Swahili, engelska, italienska, tyska och franska.
Vet inte om jag tycker Hells Kitchen är en helt säker lekplats.
Bebiselefant?
Vi gav barnen pennor och skrivböcker, men när jag ser bilden med fotbollsspelarna önskar jag att jag haft en riktig boll med mig också.
Nyfikna apor fanns där också
Sunset by Hells Kitchen
Mr T, ja han hette Chai i efternamn guidade oss bland Gediruinerna, en gammal swahilistad som varit otroligt raffinerad under sina glansdagar. Dom hade till och med ett sinnrikt system för att kyla luften i husen.
Mr T lärde oss liksom Simon veckan innan en hel del om floran. Jag tycker ofta guider överlag har väldigt liten kunskap och intresse när det gäller detta område så detta var verkligen uppskattat. Här syns en bit av ett Baobab träd eller ett afrikansk apbrödträd. Otroligt mäktiga träd. Vi såg en mängd sådana här växa solitärt under vår resa och jag önskar att jag fått tillfälle att få ett på bild i sin helhet.
Bara Indiana Jones som fattades.
Vi besökte ett hantverkskollektiv i Malindi. Otroligt skickliga hantverkare. Dom hade dock ingen lön, utan först när någon köpte något av deras alster fick dom betalt.
Det var stor skillnad mellan ebb och flod och vi gjorde intressanta vandringar ute på revet för att titta på alla spännande djur man kunde hitta under lågvattnet. Baja, John och Jackson tog på sig rollen som guider. En dag tog vi en snorkeltur till Watamu och en liten sandö som bara existerade under ett par timmar.
På väg ut på revet. Vår roliga kapten som höll på att skratta ihjäl sig varje gång han såg en Kitesurfare hoppa med sin bräda.
Vi hade egen kock med oss som grillade lobster, white snapper och räkor som vi åt med med ris och kokossås.
Jag har aldrig tidigare sett en blåsfisk live, spännande!
Ön börjar försvinna, dags att återvända hem.
De här storkarna fiskar muränor vid lågvatten genom att dra dem ut ur sina hålor.
Vårt hotell var fint och maten var god men det mest minnesvärda var den fantastiska personalen.
Foto : Anna-Karin Sten
Kenya - Safari
Jambo på er! Nu är jag hemma igen från en omtumlande, fantastisk och spännande resa. Jag vill berätta och visa för er men jag vet knappt var jag ska börja, men jag tar nog med er på Safari först.
Under Safarin bodde vi på fyra olika och otroligt fina lodger och det var en märklig känsla att mitt ute i bushen komma fram till dessa lyxställen. Christers favoritställe låg i Taita Hills och hette Sarova Salt Lick Game Lodge. Här satt vi på kvällen ute på balkongen och såg en stjärna falla medans elefanterna rumstrerade om nere vid vattenhålet. Christer med en espresso och jag med en Bubbly Babone. Mitt favoritställe låg i Amboseli och hette Oltukai Lodge. Där låg vi och plaskade i poolen medans djuren betade alldeles intill och i fonden hade vi hela Kilimanjaro, en otrolig upplevelse.
Sarova Salt Lick Game Lodge
Närkontakt med ett lejon innan frukost första morgonen.
Halsbandspraktglansstare, långt namn på den här lilla fina fågeln.
Det är den röda jorden som gett Tsavo dess namn.
Även elefanterna färgas av den röda jorden.
Gulstrupad sporrhöna
Finaste svansen på savannen.
På Voyager Ziwani Camp gick vi naturvandring med Simon och såg masaierna dansa på kvällen.
Kilimanjaro
På väg mot Amboseli besökte vi en Masaiby.
Den afrikanska savannelefanten skiljer sig från sin indiska släkting på att den i regel har betar, 4 tår fram och tre tår bak, är något större och har större öron samt har en tvåfingrad snabel.
En hyena som tröttnat på att reta lejon.
Yellow Babones
Oltukai Lodge. Mitt favoritställe under safarin.
Hallå där!
Zebror blir så bra i svartvitt.. och i färg ;-)
Sleeping beauty´s
Det var sådana här minibussar vi kuskade omkring i.
På väg tillbaks till Malindi med Grangu igen.
Foto : A-K Sten
Tillsammans med supertrevligt sällskap från Småland/Skåne och vår guide/chaufför Grangu besökte vi Taita Hills, West Tsavo, Amboseli och East Tsavo. Jag har funderat på vilken park som jag tyckte mest om men det är omöjligt, alla hade sina fördelar och varianter av djur. Appropå djur såg vi fler och mer än vi någonsin kunnat hoppas på. Vi var nog några stycken som drog en lättnande suck när ett gäng lejon gav upp en giraff som flydde snabbt åt andra hållet en kväll och vi förundrades över elefanterna i Taita Hills som knuffade fram den lilla ungen som knappt kunde stå på benen ännu mot vattnet för att den skulle få dricka. Vi skrattde åt Hyenorna som modigt retade lejonflocken och vi fick Grangu att skaka på huvudet både en och flera gånger när vi var dåliga elever som inte kom ihåg vad just den där antilopen eller fågeln hette och om vi sett den förut.
Under Safarin bodde vi på fyra olika och otroligt fina lodger och det var en märklig känsla att mitt ute i bushen komma fram till dessa lyxställen. Christers favoritställe låg i Taita Hills och hette Sarova Salt Lick Game Lodge. Här satt vi på kvällen ute på balkongen och såg en stjärna falla medans elefanterna rumstrerade om nere vid vattenhålet. Christer med en espresso och jag med en Bubbly Babone. Mitt favoritställe låg i Amboseli och hette Oltukai Lodge. Där låg vi och plaskade i poolen medans djuren betade alldeles intill och i fonden hade vi hela Kilimanjaro, en otrolig upplevelse.
Sarova Salt Lick Game Lodge
Närkontakt med ett lejon innan frukost första morgonen.
Halsbandspraktglansstare, långt namn på den här lilla fina fågeln.
Det är den röda jorden som gett Tsavo dess namn.
Även elefanterna färgas av den röda jorden.
Gulstrupad sporrhöna
Finaste svansen på savannen.
På Voyager Ziwani Camp gick vi naturvandring med Simon och såg masaierna dansa på kvällen.
Kilimanjaro
På väg mot Amboseli besökte vi en Masaiby.
Den afrikanska savannelefanten skiljer sig från sin indiska släkting på att den i regel har betar, 4 tår fram och tre tår bak, är något större och har större öron samt har en tvåfingrad snabel.
En hyena som tröttnat på att reta lejon.
Yellow Babones
Oltukai Lodge. Mitt favoritställe under safarin.
Hallå där!
Zebror blir så bra i svartvitt.. och i färg ;-)
Sleeping beauty´s
Det var sådana här minibussar vi kuskade omkring i.
På väg tillbaks till Malindi med Grangu igen.
Foto : A-K Sten
