Fina varierade vackra Hisingen. Dagens mål var den gamla minsveparen HMS Kullen som legat i Björlanda sedan 70-talet. Men som Karin Boye diktade "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd." Så också denna flera timmar långa klättring över berg längst med vattnet i det äntligen fantastiska vädret. Så för alla er som liksom jag går igång på rost :-)

Tänk att jag bott i Göteborg i 44 år och på Älvstranden i 9 år men aldrig varit i Rya Skog. Göteborgs och Bohusläns äldsta naturreservat från 1928, märkligt belägen mitt emellan reningsverk och raffinaderier och gaskraftledningar.

När vi gjorde vår lilla Västgötatur under semestern så avslutade vi med rökt sik i vackra Spikens Fiskeläge och passade på att titta in i By Ylvas lilla butik som finns där. Måste säga att mattorna var riktigt snygga och bilderna på hemsidan gör dem inte alls rättvisa. Skulle lätt kunnat köpt med mig en Bambu & Salix om jag bara vetat vad jag skulle placerat den. Tjejen som skötte butiken var både söt, glad och trevlig dessutom.





Foto : Anna-Karin Sten

Vi fortsatte färden ut på vackra Kollandsö och sagoslottet Läckö slott. Slottet är verkligen urtypen av hur man tänker sig att ett klassiskt slott ska se ut, dessutom med en helt fantastisk liten slottsträdgård som Simon Irvine ligger bakom. 


För ganska många år sedan var jag på bröllop i den här slottskyrkan. Ett så ljus och fint litet kapell, som perfekt att fota bröllop i. Tänk att dom var så förutseende redan på 1600-talet!








Kål och tagetes är verkligen en perfekt kombiantion.














Spaljerade päron så nice!


Vänern visade sin vackraste sida.


Kunde inte låta bli när jag såg den här helt avslappade mannen i fonden av slottet.


Vädret var både varmt och soligt vilket det tydligen inte varit i Göteborg och vi saknade våra badkläder. Men ett fotdop blev det iallafall. Här är det Ann som doppar tårna i Vänern.
Foto : Anna-Karin Sten

I förrgår åkte jag tillsammans med Ann och Tony på en liten dagstur upp på Västgötaslätten. Stackars Christer fick stanna hemma med sitt diskbråck, han kan helt enkelt inte sitta så länge i en bil just nu.

Vårt första mål var Conditori Nordpolen i Vara där vi fick en trevlig och god fikastund i deras trädgård innan vi fortsatte mot Grästorp för att besöka mitt gamla sommarställe.

Mina föräldrar köpte det lilla torpet med två tunnland mark när jag var i 12-13 års åldern och här både odlades och renoverades det. Några år senare var jag inte alls lika glad att behöva åka med utan ville hellre stanna med mina vänner i stan, vilket man nog får säga var ett ständigt trätoämne hemma hos oss. Trots detta har jag allt tillbringat en hel del tid där mitt ute bland fälten. Landskapet är platt som en pannkaka och gick vi upp på vinden kunde vi se ända till Vänern flera mil därifrån.

 I slutet av 80-talet fick Mamma och Pappa fullt upp med att bygga nytt hus i Göteborg och torpet såldes. Idag är det helt förfallet och en dyster och sorglig syn.

 

 

 




 
Jag fotade ingenting innifrån huset det var helt enkelt för bedrövligt.


Vår närmste granne till torpet var Arne. Han hade en halvvild hund som hette Buster och ett helt gäng med kossor. Från Arnes kor fick vi råmjölk som Mamma lagade kalvdans av. På somrarna bodde även Arnes gamla Pappa Oskar på gården och hans Mamma Märta kom titt som tätt körande från Nossebro i sin gula folka. Idag lever vare sig Oskar eller Märta och Arne har fått flytta till ett servicehem och gården förfaller.
 

  

Äppleträden bär frukt åt ingen.






Vi såg så många övergivna hus runt om i trakten och man kan inte låta bli att undra; hur kommer här se ut om några generationer?


Foto : Anna-Karin Sten

I söndags åkte Mamma, Lena, kidsen och jag på en båttur Hisingen runt. Det är ju ändå Sveriges fjärde största ö så resan tog hela fyra timmar.

Gasklockan vid "drömmarnas kaj"




Det är inte bara Håkan Hellström som gillar Gullbergs kaj. jag lånar några ord av författaren Åke Edwardsson här "På södra älvstranden, en bit bortom Centralstationen, ligger Gullbergs kaj, även kallad "Drömmarnas kaj", kanske ännu hellre "Mardrömmarnas kaj". Här, utmed Gullbergs strandgata, ligger de på rad och ofta i bredd, skeppen som aldrig kommer att besegra några hav. Somliga bebodda, andra nästan helt dolda av allt skrot som tornar upp sig på kajen."








Ett för sedan längesedan bortglömt färjeläge. 
 

Mandisen




Eka i Bohus inte så Månbas Alpha så här i dagsljuset.


Alldeles efter att vi lämnat Göta Älv och gått in i Norde Älv blev det lite dramatik då båten gick emot ett sjömärke vilket ledde till att livbåtarna poppade upp som gigantiska legobitar och vi som satt några decimeter i från dem slängde oss handlöst till vänster för att undgå vad som hände. En stor skärva slogs ur plexiräcket och det var väl tur att ingen fick den i låret. 
 

En av livbåtarna löste ut och vi fick hjälp av båtfolk nedanför fästningen med dem båda. Hoppas inte den andra också löste ut och poppade upp i huvudet på folket där på bryggan.


På väg igen med Bohus fästning och den gamla U137 i kölvattnet.


Ingen mumsig kexdoft idag, kanske är det semesterstängt?


Nu är vi långt från Gullbergs kajs ruffighet och det börjar bli mer och mer idylliskt.
 



Hej och hå Nordre Älvs järnvägsbro!


Skärmanläggningen




Kornhals färja som vi åkt så oräkneliga många gånger med.






Hej hej!


Och hej Morbror Ingemar som kom ner till bryggan för att vinka till oss.




Solen börjar gå ner.




Theo och Lena




"Vita gaveln" vid Nya varvet.


Och här stod Torben och vinkar även om han inte syns i bild.




Vid Sannegårdshamnen träffade vi på den här gamla fiskebåten med dragspelare ombord.


Snart framme vid Lilla Bommen igen.

Foto : Anna-Karin Sten

Pilane gravfält på Tjörn med sitt kullriga landskap är bara det värt ett besök, att skulpturerna står där känns nästan mer som ett plus. Picknick bland kullarna rekommenderas. I år fick vi också sällskap av ett helt gäng väldigt tama får som var mer än nyfikna på Nancy, kanske trodde de att hon var ett litet lamm?



 Lori Hersbergers glänsande röda skulptur.




Eric Langerts lindansare balanserar högt däruppe.




och alldeles under lurar hans krokodiler.
 

De lätt framfusiga fåren blev ibland en extra dimension till utställningen. Amerikanska Keith Edmirer har skapat sin skuta direkt för Pilane. 


När dem stod och hängde över Nancy och luktade henne i ändan var det dags att sätta dem på plats med ett skall tyckte Nancy.


Kent Karlssons jättehare och lilla Nancy.


Erik Langerts svarta box från förra året fanns kvar, men med nytt innehåll.


Om du vill veta vad som finns i är du tvungen att åka dit ;-)


Erwin Wurms huvudlösa gubbe fick mig att börja tänka på Terminatorfilmerna.


Förra årets "Weeping girls" av Laura Ford hade fått flytta ner till gårdscafét. Förra årets besök hittar du här.




Tack bästa Mamma som fixat god picknick till oss alla.

Foto : Anna-Karin Sten

En fin dag med sol blev för mig en perfekt dag för en utflykt till Elisabets och Sandras nyöppnade butik på Östra Skansgatan 3 i Haga. Elisabeth driver sedan tidigare finfina webbutiken anyhow.se och Sandra har precis startat upp sin webbutik MissLo.  Nu har dom slagit sina påsar ihop och startat upp en fysisk butik tillsammans. Du hittar dem precis runt hörnet om Jacobs Café mitt på Haga Nygata.

Litet axplock från butiken


Läckra visdomtandspallar


Sandra med bloggen Creative Activity, webbutiken MissLo och nu också affärsinnehavare i Haga.


Elisabeth spexade så mycket att hon inte fastade riktigt på bild, men det kommer jag ta igen en annan gång :-) 


På väg ner genom stan och ett ärende på Södra Larmgatan


Jag bestämde mig för att ta båten hem, men missade den precis och det blev en ganska lång väntan på nästa så jag hann med ett litet foto på Barken Viking bland annat.


Götälvbron i skymningen.


Handhållen kamera i skymningen på en gungande båt, ja då blir det inte skarpare än så här men jag tyckte ändå det var värt att visa.


Hej hej Packhuskajen!
 

Minns ni häftigaste lilla pirhuset i hamnen? "Örnen" från 1995 har varit med tidigare, men inte i så här fint ljus. 

Foto : Anna-Karin Sten